....och vips så fick hon in bilderna på datorn och alla levde lyckliga i alla sina dar!


Vill ni höra hur historien började?

Klart ni vill!

---

Det hela började väldigt vanligt, i ett vanligt hus, i ett vanligt rum, en vanlig tjej satt vid en vanlig dator. Blogg.se var i full gång och det var dags att publicera ett par bilder för att göra bloggen roligare och mer intressant och för att locka fler läsare till tjejens fantastiska blogg.
Kamerafodralet öppnas, sladden trycks i (den trycks i hårt, eftersom tjejen vet redan från början att kameran har damp och att man måste trycka i extra hårt för att det ska fungera). Hon trycker på ON-knappen för att kunna överför bilder från kamera till dator. Detta funkar såklart INTE. Samlat men en aning frustrerat gör tjejen om samma procedur igen. Och igen, och igen och igen och igen igen igen igen igen.......Rörelserna blir mer ryckiga och våldsamma för varje gång hon tvingas trycka på ON-knappen eller dra ut sladden. Tillslut skriker hon till sin förvånade syster (som råkar ligga på tjejens säng och spela på mobilen):
-Men det går ju för fan inte att överföra dom där jävla bilderna!!!!!
Och just i det ögonblicket far USB-sladden som en brunsten orm genom rummet och landar dramatiskt på mattkanten, och där blir den liggande, som förstenad.
Tjejen är så frustrerad men samlar sig snabbt. Hon plockar upp sladden, sätter lugnt i den i kameran, stoppar in andra änden i datorn och trycker på ON-knappen....
....och vips så fick hon in bilderna på datorn och alla levde lyckliga i alla sina dar!




Detta var alltså en verklighetsbaserad berättelse om en tjej, som senare i livet kom på att hon kanske vänt sladden åt fel håll när hon stoppat in den i kameran. Samtidigt som tjejen kände sig lättad över att hon kanske funnit en lösning på problemet, skämdes hon inombords över att hon inte förstått det tidigare och över att hon stått där, gång efter gång, och skrikit på kameran, som inte gjort som hon vill. Men hon är glad över att kanske, men bara kanske, har hon en gång för alla blivit vän med sin kamera(som hon har haft i ägo det senaste året...)! Vi alla hoppats att hon och kameran slutit fred för alltid ochh att de kommer stå varandra mycket nära den kommande tiden de har framför sig. Tack.




Ps. Kanske dags att skaffa sig ett liv nu? Ett liv framför tv:n med lite chipsisar?