ALLT.

Det känns som att jag borde vara oseriös i den här bloggen. Och det är jag ju oxå. Men idag går det tyvärr inte, det är förjävligt det här men så är det!

Jag har tänkt säkert en miljon gånger att jag ska sluta gnälla, för det är ju det värsta som finns: gnälliga människor. Men när allt bara känns som bajs och att någon bara driver med mig, vad ska man göra då?
Sen kom jag på att det är bara att kämpa på i några veckor till, sen är det lov. För det är verkligen en kamp det här. Hade aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle känna såhär, men det är inte lätt att öppna ögonen varje morgon och inse att man måste ta sig till skolan. Hur man än vänder och vrider på det så måste man. Man kan inte bara skita i allt. DET GÅR INTE. Så är det bara. Därför måste jag få gnälla, lite grann.
Fast i och för sig, gör det mig gladare att jag går omkring och gnäller på hur trött jag är, hur jobbigt de var att kliva upp i morse, hur less jag är på skolan, hur mycket jag 'hatar' när någon driver mig till vansinne bara genom att inte göra någonting, eller hur lite fritid jag har? NEJ. Så varför gör jag det det då? För att det är en otroligt dålig vana, jag vet inte varför, men jag säger alltid att jag är dålig, ful och inte kan något. Och det är ju inte sant. Eller ja, en del av det iaf. Men det är så mycket lättare att ta den utvägen, för det är mycket enklare att trycka ner sig själv än att peppa sig själv.
Jag vill bara att alla ska fatta hur det är. Men det är inte lätt att förstå varför jag håller på såhär. Jag har det inte dåligt på något sätt och det är verkligen inte synd om mig. Ändå så går jag runt med det negativa i huvudet hela tiden. Jag kan vara glad en stund och få lite nyvunnet självförtroende, men efter några dagar är jag tillbaka på noll igen. Varför är det så?! Jag vill ju inte, men det bara blir så, automatiskt!
Fy tusan, detta är nog typ det längsta blogg inlägg jag någonson skrivit. och det känns kanske lite patetiskt att skriva det här på bloggen. Men det är så jobbigt att pratat om det, så det är mycket bättre att skriva. Så får den som orkar/ vill läsa. Om denne har tid över. Nån gång.
Det var  allt för mig, och nu står jag inför ett väldigt svårt val: skola eller fritid?

Kommentarer
Postat av: jenny

Jag tror att jag förstår vad du menar.

2010-11-24 @ 20:31:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0