Jag, Fanny och Jenny skulle åka buss hem, som vanligt. När jag har klivit på bussen och tagit några steg ser jag en gubbe (som sitter längst fram när man har gått upp för trappan) i pälsmössa som ler och kollar på mig. Jag kollar snabbt bort men sneglar sedan tillbaka för att se om han fortfarande tittar på mig. Det gör han och nu är hans leende ännu större. Vad fan är det där för gubbe? tänker jag. Jag ger honom en blick som jag tror inte var så trevlig och går och sätter mig.
Då börjar jag tänka att jag känner som igen honom... Fast nej, varför skulle jag göra det?

När jag har klivit av bussen går jag hem med lillebror och han frågar:

"Såg du Lars-Ivar på bussen?" (Namnet är påhittat av mig nu, villl inte skriva riktiga.) Kan berätta att "Lars-Ivar" är någon släkting till oss som har stuga i samma område.

"Va? Nej var han där?"

"Ja, såg du inte honom? Han hade på sig typ en pälsmössa och satt längst fram där vid trappen. Han hälsade på mig."

"Vaaa?? Åneej!! Det var han som log åt mig...(berättar historien..)"

Lillebror skrattar lite och svarar: "Hoff.. Du gör alltid bort dig sådär..."



Jag har gjort bort mig, och han måste ju tänka att jag är helt sjuk i huvet som ger honom mördar blickar när han försöker vara snäll och typ hälsar på mig. Kul.