Läste nyss inlägget om livet, jag antar att det var jenny som skrev det, det kändes jennyaktigt. Jag gillade inlägget, det var en litet sterinljus i grottan jag befinner mig i. Efter att ha fått vattenskada i hela huset med mögel i alla väggar, fått brevlådan sprängd av några ungjävlar, blivit av med min iphone, fått allergichock med prickar över hela ansiktet, slösat pengar på en ny mobil för att några veckor senare bli av med den igen och så det senaste tillskottet som kom igår - någon slags tandköttsinflammation som igår var som en köttbulle i käften. Just nu rinner det blod och var konstans ut detta och tandläkaren hade aldrig sett något liknanade. Såklart. Så under nästa vecka kommer jag förmodligen få dra ut två tänder och sätta dit löständer. Löständer vid 19års ålder. Just nu ligger jag och sprattlar som en idiot i forsen och har hela vägen upp. Men saker som er, mina vänner, som står där uppe och skriker att det bara är att fortsätta sprattla får mig att fortsätta trots att armarna vill dö av trötthet och jag vill helst av allt ge upp och flyta ner ännu längre. Men det tänker jag inte göra, för det är inte rebbanstyle. Också ett djupt inlägg av eder partyrebba, det kändes som att det behövdes. Vad som än händer där i livet så fortsätter ju tiden ändå att ticka på.